Vem jag är för dig.
Tåget mot Gävle imorsse var ersatt med buss. Såg att på sätet framför mig satt en ung kvinna med ett barn som somnade under resans gång.
När vi klev av bussen i Gävle kom kvinnan fram till mig och frågade:
- excuse me, do you speak English?
Jag log brett tillbaka och svarade att ja såklart det gör jag.
Hon frågade mig var Skatteverket låg. Jag svarade att jag inte vet för jag bor inte i Gävle men att jag tar reda på det. Såklart.
Jag frågade några människor på stationen om vägen och fick vägbeskrivning så jag sa till den unga kvinnan:
- kom, jag följer dig en bit och visar vägen. Det är enkelt att hitta dit.
Medan vi gick där så önskade jag henne välkommen till Sverige då jag utan att fråga förstod varför hon skulle till Skatteverket - för att få sitt första svenska ID. Jag frågade henne var hon kom ifrån och hon sa Söderhamn men att hon fått lgh i Uppsala. Jag sa då att jag känner ägaren mycket väl till det asylboende som hon bott på varpå kvinna lös upp och frågade:
- vad heter du?
Jag svarade Anna. Jobbar på CFA.
Kvinnan sken upp och utbrast:
- DEN Anna?? Du jobbar på Centrum för alla? Jag har tänkt så många gånger att jag vill träffa dig. Du vet Liban? Jag har jobbat med honom och han har pratat så mycket om dig.
Jag skrattade tillbaka och sa att ja någon gång blir alltid den första att ses och att det var roligt att vi sågs i Gävle då första gången. Jag pekade ut den sista delen av vägen för henne, önskade henne lycka till och gav henne en kram. Då sa hon:
- när jag kommer till Söderhamn tänker jag leta upp dig. Om du någonsin kommer till Uppsala står mitt hem öppet för dig. Kom och bo med oss. När du vill.
Vi vinkade av varandra och min bröstkorg exploderade av fina känslor. Tänker att det är sant:
- främlingar är vänner vi ännu inte känner.
Visst är det himla, himla fint?
Den jag är för dig väljer du själv i mötet vi får med varandra genom livet.
Idag valde jag att göra en främling till min nya vän. ❤️
skriven
Underbart