Du är aldrig här
Anna bloggar.
Mötte några av mina kids idag. Då lät det såhär:
Ungdom: varför är du aldrig här Anna?
Jag: men det är jag väl?
Ungdom: nääää, det är du inte!
Jag: du menar som dygnen-runt-jämt?
Ungdom: jaaa!
Jag: har ni saknat mig?
Ungdom: ja, faaan!!
Hur förklarar jag för en ung människa att andra vuxna människors olika beslut av vad som är viktigt påverkar mig så starkt att jag väljer att ta av min tid från de unga för att ge till annat?
Att annat är viktigare och prioriteras före tiden med dem?
Jag förklarade att jag jobbar mycket nu. För att vi ska få tid. Tillsammans.
Jag fick kramar. Hårda kramar av coola grabbar. Som jag bär med mig i känslan ikväll. Tysta budskap.
Det handlar om förtroendekapital.
Förvalta. Vårda. Respekt. Se.
Imorgon tänker jag ge extra tid.
För jag värdesätter och älskar varje sekund med dem.
Svider lite. I ärlighetens namn.
- varför är du aldrig här Anna?